hillbillyfamily

Så är julen över för denna gång. En massa fina julklappar, mat och godis har det blivit. Vi – jag, syrran och mamma – hade även gjort en massa julgodis själva som vi inmundigade efter maten på julafton. Det har verkligen blivit en massa svullande av gotti så nu är det till att hoppa i träningskläderna ;)
Tog min första runda för i år på längdskidorna i går, vilket var jäkligt skönt. Fick flera presentkort på en sportaffär i julklapp så nu skall jag inhandla ny utrustning. Den jag har är inte speciellt gammal, men som gammal tävlingsåkare blir man lätt kräsen efter ett tag och vill ha nytt... Tjejvasan är ju inte alltför långt borta.

4-åringen (läs hästen) har även hon börjat komma igång med träningen och jag försöker köra varannan dag nu. Måste röra på benen om hon ska komma till start nån gång.

Nä, orkar inte skriva mer nu, måste ut i friska luften. Var så trött i morse att jag kryddade risgrynsgröten med curry...CURRY!!!! INTE GOTT!

I dag var mörkaste dagen på året och nu blir det bara ljusare...jippie!
Snart är det bara en månad kvar innan vi drar till varmare breddgrader under en vecka och det ska bli såååå skönt. Teneriffa med familjen och barnens mormor. Börjar faktiskt längta till sommaren även om julen är min favorittid på året.
Nu ska jag slå in julklappar och rimma, det är viktigt!

Så här i juletider har man väl inte så mycket för sig...eller?
Fick för mig att måla om hallen häromdagen och nu är det äntligen klart.
En snygg kaffe-latte-färg blev det.
Ahhhhh, nice work.
Nu sova!

I går var det dags för den årliga jakten på den perfekta julgranen.
Åkte hem till mamma där jag känner till skogarna för enkelhetens skull.
Lämnade barnen hos mormor och begav mig sedan ut i de vita vidderna...och insåg ganska snart att jag borde haft snöskor. Men, men, när man inte har det med sig så är det bara att traska ändå. Med snö upp till ljumskarna – ibland till midjan – gick jag och småsvor för mig själv, mest för att jag hela tiden "föll ner" i hål under snön. När man tycker att det ser bra ut uppe på snön så lurar en fälla därunder. Men, skam den som ger sig. Efter en timmes djupsnövandring hittade jag så min gran och sågade glatt ner den. Med ett stort leende på läpparna började jag sedan snöpromenaden hemmåt. Om det är jobbigt att gå i djupsnö utan gran ska ni veta hur jobbigt det är med en stor gran i ena handen.
Får se det som ett träningspass inför tjejvasan som jag ska åka.
I morse blev granen pyntad av mig och Vincent och nu står den där så vacker, så vacker. Luktar jul i hela huset!
Ska lägga in en bild senare.

Så vackert, så vackert!
Här bor vi och det är den underbaraste platsen på jorden!
Jag blir nästan tårögd när jag tittar på den här bilden och tänker på hur fint vi har det.
Eller vad säger ni bloggläsare?

Har precis haft mina kära kollegor här på jullunch och det var så trevligt! Man har alldeles för lite tid att umgås i vanliga fall så det var riktigt kul att de tog sig hit till mig. En väldigt fin jultavla fick jag också. Tack snälla!

Före det var jag och sonen ute och lekte en stund och vi (läs jag) byggde en fin snölykta som ni kan se.
Nu får det vara slut på töandet, all snö får inte försvinna!!




I dag blir även lilltjejen 6 månader!!! Aahhhh vad tiden går fort. Hon har även fått smaka sin första "riktiga" mat i dag, har ju helammat henne tills nu. Hon klarar sig fortfarande gott på bröstmjölken, men det kan ju vara kul att få nått annat också...eller så inte. Kväljningar och roliga miner blev det när morotspurén kom in i munnen. Hon tittade på mig och undrade säkert; "vad är det du tvingar i mig mamma, det smakar blääää".
Nu ligger hon i myspölen och jämrar sig :)

I morgon blir det julklappsbytardag och gröt hemma hon Helen med familj och sedan vidare till jobbet för möte och julklapp där. Fullbokad dag med andra ord.
Ska även försöka ta en sväng på stan så Vincent får titta in i de gulliga tomtehusen i Vängåvan plus att jag ska försöka hitta lite julklappar så här i sista minut.
Puh!

Så har lilla hingstfölet blivit vuxen – han har nämligen frysmärkts i dag och därmed fått sitt "personnummer" inpräntat i skinnet. För er som inte vet vad frysmärkning är så är det som att brännmärka men med kyla i stället.
Om det gör ont? Ja, det gör det säkert.
Sverige som ofta vill vara bror duktig använder en stenåldersmetod för att märka travhästar. Alla andra raser chipmärks, men inte travare...varför? Man kan ju undra när förbundet ska ta sitt förnuft till fånga.
Ja, ja, han verkar må bra i alla fall och har busat järnet sedan vi kom hem.
I helgen ska jag även skilja honom från mamman...åtminstone under nätterna.

Lilleman kan konsten att vara riktigt slarvig ibland – men han är tålig som få och det är sällan han gråter mer än en halv minut om han slagit sig. I går kväll stod han och balanserade på barnstolen...och vad händer...jo han trillar och slår i hakan i stolen, varpå framtänderna hackar sig igenom underläppen. Jag tror det gjorde ondare i mig än i honom när jag såg att det blivit hål rätt igenom. Men lite is och Pippi-film var et onda borta och glömt.

Så i dag var det dags igen. Jag satt vid datorn och jobbade när jag hör hur han trillar inne på sitt rum. Han gråter några sekunder och jag säger..."det gick bra"...utan att titta vad som hänt. Vilket jag borde gjort!
Efter en stund hör jag hur han snörvlar och kommer ut till mig och säger "tvätta". När jag vänder mig om håller jag på att svimma...hela pojken är dränkt i blod...ansiktet, händerna, håret, kläderna.....aaaaahhhhh.
Sätter NovaLee på golvet i ren panik för att kolla vad som hänt och kommer i samma stund på att hon inte kan sitta själv...åtminstone inte så lång stund och helst inte utan något mjukt under rumpan.
Lägger henne på sängen och springer ner i duschen med Vincent samtidigt som blodet rinner.
Han hade slagit näsan lillstackarn, men hade inte det minsta ont i den...vilken smärttröskel han måste ha.
Så efter tvätt och torkning blev det mys i sängen för alla tre.
Men, efter en kvart var det full fart igen.
Men snacka om att jag fick panik!

Min underbara sambo fällde en så skön kommentar härom morgonen.
Alla som fått barn och ammat vet hur brösten brukar vara om man inte behövt amma någon gång under natten – stenhårda och lite ömma. Det var just det som hända häromnatten och när jag vaknade på morgonen och klev upp ur sängen säger älsklingen...men, vilke tonårsbröst du har, de står ju rätt ut :)
Ja, vanliga fall kan jag lova att de inte står rätt ut, efter två barn har tyngdlagen sagt sitt.
Men som jag alltid säger, bröst är så fantastiskt vackert oavsett om de är stora meloner, små clementiner, fasta, lösa – så länge de är äkta vara. Att peta in en massa läskigheter under huden är bara att lura sig själv.