Tråkig mamma
Ibland känner jag mig som värsta tråkmorsan...aldrig händer nått skoj.
Fast så är det ju egentligen inte, men som i dag när sonen grät så tårarna rann och ville att pappa skulle vara hemma så kände jag mig som ett skräp. Vad hade vi gjort för skoj i dag frågade jag mig, INGET! Klart grabben längtade efter pappa då.
Men vi ändrade på det och efter lite bus och sömn for vi på grillen å käkade där lillgrabben busade till det ordentligt med mamma. Han låtsades att han såg en häst på en affisch bakom mig och fick mig att vända huvudet för att titta. Men inte såg jag nån häst och när jag sedan vänder tillbaka huvudet så ser jag i ögonvrån hur lilleman gömmer nappen med tillhörande napphållare bakom ryggen och skrattar ett så fantastiskt härligt skratt. Han har alltså fått mig att titta bort för att kunna sno tillbaka nappen jag lagt undan!!! Han är ju bara 1 år och 8 månader...men kan redan luras ordentligt. Underbart!
I morgon ska vi minsann hitta på roligheter hela dagen!
Var även till bvc för att väga dottern som nu passerat femkilosstrecket. Vår lilla prinsessa!
Såg ett avsnitt av amerikanska programmet "komplicerade förlossningar" och fick gråta en skvätt...av glädje som tur var. Tänk så mycket som kan hända innan man har sin lilla skatt i famnen. Hua!
En kopp te och en macka nu skulle sitta fint!
Bye bye...
Fast så är det ju egentligen inte, men som i dag när sonen grät så tårarna rann och ville att pappa skulle vara hemma så kände jag mig som ett skräp. Vad hade vi gjort för skoj i dag frågade jag mig, INGET! Klart grabben längtade efter pappa då.
Men vi ändrade på det och efter lite bus och sömn for vi på grillen å käkade där lillgrabben busade till det ordentligt med mamma. Han låtsades att han såg en häst på en affisch bakom mig och fick mig att vända huvudet för att titta. Men inte såg jag nån häst och när jag sedan vänder tillbaka huvudet så ser jag i ögonvrån hur lilleman gömmer nappen med tillhörande napphållare bakom ryggen och skrattar ett så fantastiskt härligt skratt. Han har alltså fått mig att titta bort för att kunna sno tillbaka nappen jag lagt undan!!! Han är ju bara 1 år och 8 månader...men kan redan luras ordentligt. Underbart!
I morgon ska vi minsann hitta på roligheter hela dagen!
Var även till bvc för att väga dottern som nu passerat femkilosstrecket. Vår lilla prinsessa!
Såg ett avsnitt av amerikanska programmet "komplicerade förlossningar" och fick gråta en skvätt...av glädje som tur var. Tänk så mycket som kan hända innan man har sin lilla skatt i famnen. Hua!
En kopp te och en macka nu skulle sitta fint!
Bye bye...
Kommentarer
Postat av: Mia
Vilken buse! :-D
Men blir det för tråkigt hemma kan vi komma och busa nåt. Vi är ju hemma ända till slutet av aug, jag och Leo.
Trackback
